Europeiskt lodjur ( Lynx lynx ) en suédois

”Det europeiska lodjuret (Lynx lynx) är ett kattdjur som förekommer i Europa och Asien. Lodjuret är Europas största kattdjur och fanns en gång i skogar över nästan hela den europeiska kontinenten och vidare österut till Sibirien. På grund av hård jakt och avskogning har lodjurets utbredning i Europa dock minskat. Det finns främst kvar på Skandinaviska halvön, i östra Europa och delar av centrala Europa, medan det försvunnit från många områden eller är sällsynt i västra Europa. Nära besläktad med det europeiska lodjuret är panterlo, som lever på Iberiska halvön.
I sydvästligaste Asien har lodjuret spridd och gles förekomst, men i Sibiriens skogar finns en stor population. I vissa områden, bland annat Kina, är lodjurets status dåligt känd och populationen kan vara minskande. Dess förekomst i centrala Asien är mindre känd, men antas vara glesare till sporadisk norr om Himalaya.
Trots att dess utbredningsområde historiskt minskat är lodjuret fortfarande ett vitt spritt kattdjur och sammantaget betraktas arten inte som hotad av IUCN.”  Källa Wikipedia

”Lodjuret har en kort kropp med långa ben, runda tassar och stora trampdynor. Ett lodjur har en kroppslängd på omkring 70-110 centimeter och en mankhöjd på cirka 60-70 centimeter. En lohane väger 20-30 kilogram och en hona 15-20 kilogram. Bakbenen är längre än frambenen vilket gör att lodjurets rygg lutar. Under sommaren är pälsen slät och färgen varierar mellan gulbrunt och rödbrunt. De flesta lodjur har mörka fläckar i pälsen, men färg och teckning kan variera mycket mellan olika individer. På vintern blir pälsen väldigt tjock och färgen blir ljusare och mer gråaktig. Ögonen omges av vita och svarta ”penseldrag” som gör att de ser större ut än vad de egentligen är. Baksidan av lodjurets öron kantas av svart päls som slutar i den karaktäristiska tofsen högst upp på örat. Lodjurets svans är kortare än de flesta andra kattdjurs, ungefär 5-17 centimeter, och slutar med en svart spets. Det europeiska lodjuret är väsentligt större än övriga arter.^{[2] [3]”}

Lodjuret är ett solitärt rovdjur som jagar med hjälp av hörsel, luktsinne och syn. Honan fàr upp till fyra ungar vid dräktighet. Den jagar främst hjortdjur ( som ràdjur och ren ) och gnagare, men kan även ta mindre rovdjur som räv. De smyger sig pà sina byten som följs av en kort attack.
”En lodjursfamilj, bestående av hona och två ungar, äter upp ett rådjur på ungefär två dygn. Hemområdet är stort med en area på omkring 10 000 ha men skiftar med årstiderna. Hanar och honor har två tämligen oberoende system av hemområden som överlappar mellan könen, men grannar av samma kön undviker varandras område till största del.”

Den här bilden kan skickas som E-vykort.

Europeiskt lodjur
Status i världen: Livskraftig (lc)^[1]
Systematik
Vetenskapligt namn

Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Rovdjur Carnivora
Familj:	Kattdjur Felidae
Släkte:	Lodjur Lynx
Art:	Europeiskt lodjur L. lynx
§Lynx lynx Auktor: Linné, 1758
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lite historik:

”Till den Skandinaviska halvön kom lodjuret för 9 000 år sedan, vid omkring samma tid som rådjur, älg, vildsvin och rödräv, men efter människa och varg. För ungefär 4 000 år sedan skedde en förändring som medförde ett mildare klimat och människorna fick bättre förutsättningar för boskapsskötsel, vilket medförde ökad konkurrens mellan människa och lodjur då lodjuret kunde vara ett hot mot tamdjuren.^[5]
Lodjuren i Sverige är av underarten skandinavisk lo (L. lynx lynx). Under 1800-talet ökade jakttrycket på allt vilt, och när älg-, hjort- och rådjursstammarna minskade radikalt under 1800-talets slut, vek lostammens storlek brant nedåt. Efter 1925 fanns bara en liten rest av det tidigare beståndet kvar, främst i Jämtland och Västerbottens inland, sammanlagt kanske inte mer än ett hundratal djur.^[5]
Lon fridlystes under åren mellan 1927 och 1942.^[6] 1983 förkortades jakttiden eftersom stammen hade minskat. 1986 fredades lodjuret i större delen av landet och mellan 1991 och 1995 var lodjuret fridlyst. Sedan dess har en viss skyddsjakt på lodjur bedrivits.^[6]
1986 fanns det ungefär 200 lodjur i Sverige. Efter inventeringen 2005 bedöms antalet lodjur i landet uppgå till cirka 1 500.^[6] Lon är ständigt på vandring inom sitt hemområde. Ofta använder den samma stigar om och om igen, så kallade lodjursväxlar. Det äldsta kända lodjuret i frihet blev 17 år gammalt. En sannolikt mer normal livslängd i det vilda är 12 till 14 år. Den vanligaste orsaken till att lodjursungar dör är svält.^[5]
Göpan eller lokatten är Hälsinglands landskapsdjur.^[7]”
___________________________________________
Lite information fràn svenska jägareförbundets sida, utdrag om lodjursjakten:
”Hur ska vi undgå att fälla för många lodjur?Nytt för i år är att jaktledarna skall kolla avskjutningsläget minst en gång i timmen.
Jägareförbundet i Värmland har därutöver byggt ett SMS system som ett komplement till den traditionella avlysningen. Om det faller väl ut kan fler län följa kommande år.
För täta stammarLodjursstammen uppskattas till cirka 1500 – 2000 djur.
Idag finns ca 50 procent av den svenska lodjursstammen i Mellansverige och utgör världens tätaste lodjursstam. Konsekvenserna blir att rådjuren, lodjurens främsta föda, har minskat med 80%  i vissa trakter. Den innevarande vintern med sträng kyla och stort dnödkup kommer att decimera stammen ytterligare. Det innebär minskande jaktmöjligheter för jägarna och dessutom drabbas lodjuren själva av bristen på bytesdjur. Lodjuren konkurrrar även med vargen om rådjuren. Viltförvaltningen måste se till det samlade rovdjurstrycket. Det är ej en acceptabel viltförvaltning när bytesdjuren tar slut.
Avskjutningen inom renbetesområden måste öka rejält om samerna ska kunna fortsätta bedriva rennäring. Idag dödar lodjuren ca 30 000 renar varje år.
Hur lever och vad äter lodjuren?
Det är få som någonsin får se ett lodjur, de är skygga djur och mest aktiva på nätterna. Lodjurens främsta föda är ren och rådjur, men dödar även mindre djur som harar.  Ett lodjur tar ungefär ett rådjur i veckan. De cirka tusen lodjur som idag finns i Mellansverige konsumerar alltså närmare 50 000 rådjur varje år. Lodjur lever ensamma, det är endast hona med ungar som följs åt.
Vad är syftet med jakten?
Syftet med jakten är att reglera lodjurstammen på en nivå som gör att den överlever långsiktigt, utan att den blir så stor att den äventyrar andra intressen. Vargen och lodjuren konkurrerar till viss del om samma bytesdjur. I län med stor vargtäthet finns därför anledning att minska det samlade rovdjursrycket.
I renskötselområdet har riksdagen satt ett mål om 400 lodjur, idag finns drygt 800 djur. Den nu beviljade tilldelningen kommer inte att sänka stammen till de nivåer som riskdagen beslutat om”
Det var ett utdrag ur texten, mer finns här.
Tankar om jakt:
Visst jakt är en kontroversiell fràga, jag känner ocksà jägare. Det finns jägare som verkligen bedriver viltvàrd, som definitivt är emot vargjakten, eftersom vargen är en utrotningshotad art i Sverige. Lodjursstammen verkar ju öka iaf, men visst förstàr jag ocksà Samerna som livnär sig pà rennäringen, sà det är en komplicerad fràga där man màste finna en balans. Men man fàr aldrig jaga ett utrotningshotad djur! Kanske om en individ är allvarligt sjuk eller skadad, men ej för att tillfredsställa opinionen!