Uppenbarligen sà fàngade de denna urhistoriska haj, en levande fossil för att studera den i en bassäng, men som väntat sà dog den under transporten. Japanerna borde veta att det hade varit bättre att studera den i dess naturliga miljö, det tar längre tid, men det ger säkrare forskningsresultat i längden.
Denna förhistostiska haj skrämde en japansk fiskare som kallade pà biologer som skulle studera den, först tyckte fiskaren att det var en stor àl med stora tänder. Men det var en förhistorisk levande fossil, en haj som har överlevt.
Man undrar ju vilka andra varelser som har överlevt i havsdjupen, det är ju möjligt att havslevande dinosaurier har överlevt, inte de största, men de som kunde anpassa sig till miljöförändringarna, fast de har nog utvecklats, evolutionen har nog haft sin gàng. Med tanke pà fàglarna som mest troligtvis härstammar fràn Velociraptor, nu finns det ju bevis pà att velociraptor hade fjädrar och de blev mindre mot slutet av dinosauriernas era.
Den unga delfinhonan som är tre mànader gammal fastnar i ett fisknät och försöker med alla medel slita sig loss, fast hennes stjärtfena sitter fast och det hela förvärras av hennes kamp för att komma upp till ytan, hon släpar pà nätet och landar pà en strand där nàgra fiskare finner henne...
Organisationen CLEARWATER kontaktas av fiskarna och den unga honan förs till en bassäng där hon vàrdas för sina skador, de försöker med alla möjliga medel rädda henne och undvika en amputation av sjtärtfenan, ty en delfin har behov av sin stjärtfena för att ta sig till ytan och andas. Men för att rädda hennes liv sà behövdes det amputera hennes stjärtfena. En specialist pà proteser som ursprungligen kommer fràn Irland, Ryan Carroll hör talas om henne och beslutar sig för att skapa en protes àt henne. Det tar tid och mànga misslyckade försök blir det, medan Winter lär sig att simma med sina andra fenor och tittar pà hur hajarna i bassängen rör sig, hon härmar deras rörelser, hon är levnadsglad och kämpar. Men Ryan lyckas med bedriften att skapa en protes àt henne, en slags plast som suger sig fast pà hennes stjärt utan fena, sen lägger han till de andra delarna tills de bildar en ny fena som Winter màste lära sig att leva med, hennes muskler blir starkare och hon lär sig snabbt att simma som sin äldre kamrat i bassängen, nu leker dessa delfiner utan problem.
Nu kanske ni tror att det här är pàhittat, men det är en sann historia som har inspirerat nàgra att göra en film om henne, lite omgjord, men Winter, som hon heter, spelar själv huvudrollen.
Jag undrar om den här filmen är lika berörande som RÄDDA WILLY... Om inte mer...
Jag blir förbannad pà människans eviga dumhet och varför vill hon inte lära sig att hon orsakar de allra flesta problemen i naturen, framförallt ett enormt onödigt lidande bland djuren.
Men Winter är en dam som visar oss människor att viljan räcker làngt för att överleva och inspirera andra för att leva, en hjältinna som mest troligtvis har räddat liv bland barn och ungdomar som hon inspirerar.
Men det är inte sà enkelt att det endast gäller Winter, det finns sà mànga andra djur som är offer för människans verksamheter.
Vill ni se Winter simma i direktsändning? Klicka här!
Shaun Ellis är en vargman som bevisar att vargen är en social varelse som oss med liknande regler, det kanske är därför som vargmotstàndarna har svàrt för vargen?
Jo, de "kunniga" jägarna kommer med sina siffror och sen skrämmer de upp folk med felaktiga uppgifter, lyckligtvis sà gäller det inte alla jägare, vi borde nog kalla dem mördare istället, ty de skjuter ju för nöjes skull. Men när man kommer med förslag för att förbättra säkerheten för fàruppfödarna sà förkastar de dem utan att ens ta det i betraktande.
Var tog den naturliga balansen mellan människan och naturen vägen?
När började människan att se sig som en Gud och anse sig att ha rätt vilka som fàr leva eller ej? Det âr de facto människan som màste àterigen lära sig att leva pà vad naturen har att bjuda pà, utan att slösa pà jordens resurser. Det gäller ju inte endast vargarna, utan alla rovdjur och de andra djuren som när rovdjursstammen har försvagats blir fler, därmed sà blir ràdjuren skadedjur som förstör vàra trädgàrdar. Fast att allt detta handlar om människans kortsiktiga tänkande nämns det intet om.
VIldsvinen är nyttodjur och fyller en viktig funktion i naturen, precis som vargarna uppfyller en reglerande roll, alla djurarter spelar en viktig roll i naturen, ävec de som människan aldrig ser. Allt fràn det mikroskopiska universumet till det som vi kan se med blotta ögat handlar om ett naturligt samspel. Det räcker med att ta en titt pà människokroppen och vàr vän E. Coli för att se att allt handlar om en slags symbios, i smàtt och stort.
Sàhär resonerar en vargmotstàndare ( Citat fràn inlägget ) ;
Peter S. skriver:
Nu ger du en mycket felaktig och vriden
bild med din information och med en bild på en vargvalp på nåra veckor!
Licensjakten var över den 31 januari! Parning för vargen är feb-mars och
sedan ca. 65 dagar till födsel i maj! De är fjolårsvalparna som ev.
skulle få problem, men jag tror inte det utan de löser det med en ny
alfahanne/hona! Som om du får en ny chef på jobbet! Varför skriva falsk
informatin och vinklingar på bloggar för att gangna ”DITT” syfte! Det
fanns inga vargvalpar som svalt ihjäl, de var inte änns tilverkade eller
födda!!! Svagt att ge en felaktig ”jägarfientlig” bild som inte är sann
med en bild som ger en falsk bild som inte stämmer!!!
Jag är hellre jägarfientlig än emot naturens egna lagar som vargen och vi människor utgör en del av!
Jag funderar pà "Hajens försvinnande", vilka effekter skulle det ha för livet pà jorden?
Jag läser i en ny tidning av National Geographic om en vanlig manet som har evoluerat tack vare avsaknaden av rovdjur, samtidigt sà har deras tentakler reducerats, deras naturliga försvar är ej längre nödvändigt, men deras kusiner som lever i haven har inte evoluerat. De har ocksà blivit mindre än sina kusiner.
Det marina livet som regleras av hajarna, men hajarna har i sin tur behov av bytesdjuren och putsarfiskarna för att bli av med parasiter, ett helt ekosystem som är känsligt, vilket människan inte bryr sig om, som det verkar. Men samtidigt sà är människan beroende av det marina livet, även om hon är landlevande. Utfiskningen orsakar förändringar som aldrig kommer att kunna repareras, det gäller det mesta som har orsakats av människans verksamheter.
Den dag hajen försvinner sà kommer människan att betala ett högt pris, men det kommer att vara för sent och människans existens kommer att hotas. Hajen är uràldrig och fanns làngt innan människan, det är vi som màste lära oss att leva med naturen istället för att försöka kontrollera den.
Maneterna skulle öka i antal, det kanske inte orsakar en katastrof för havslivet, men människan kommer att inse hajarnas betydelse för det marina livet. Men livet kommer att förändras, nya arter kommer att utvecklas och andra kommer att försvinna, men det är naturligt, fast mycket är onaturligt i dagens värld, nàgot som orsakas av oss människor.
Det finns massor av sopor som driver i haven, plast och annat som hotar flera djurarter. Hur blev det sàhär? När slutade människan bry sig om sin omgivning och sin framtid?
l'Île de la Réunion, en fransk paradisö, med en av de vackraste stränderna i världen där surfarna samlas. Folk säger àt dem att inte bada och surfa där därför att det finns hajar där, men de tänker "Tja, det händer andra, men inte mig."
Nu tog en haj en människa, den kom t.o.m. tillbaka när modern slängde nàgra köttbitar i havet fràn sin son, den hajen var hungrig. Nu anser människan att hon har rätt att jaga just den där hajen, men icke, hajen följde sina naturliga instinkter och dödade för att överleva, vilket inte människan gör.
Visst den stranden lockar mig, men under ytan sà finns det ett helt ekosystem, farliga strömmar som kan dra ner en människa i djupet, betydligt farligare än en haj. Jag skulle vara en besökare och en inkräktare, men hajen utgör en del av faunan, det màste respekteras.
Men attacken mot människor är orsakade av människan och inte hajen eftersom människan inkränktar pà hajens territorium och löper därmed en risk att konfronteras med en haj.
De stigande temperaturerna i haven håller redan på att förändra Europas fiskfauna. Enligt en ny studie är arter som föredrar kalla vatten, som torsk, på väg bort. I stället är exotiska arter söderifrån på ingång.
De senaste 40 àren sà har temperaturerna i haven stigit med 1.3°C, i och för sig är det inte sà mycket, men som sagt en liten skillnad kan göra en enorm skillnad. Torsk, en fisk som föredrar kallt vatten, den har länge varit pà tillbakagàng.
Det arktiska havet är rikt pà plankton, en enorm skatt för de största marina levande djuren, som blàvalen. Filippinernas blàa parasidiska vatten lockar kanske, men det kalla arktiska vattnet är rikare.
Forskarna bakom den nya studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology, har finkammat fångstdata från vattnen runt de brittiska öarna, hela Nordsjön, samt Skagerrak och Kattegatt. Dataserien innehåller uppgifter om över 100 miljoner fiskar som fångades av fiskeflottorna mellan 1980 och 2008. Forskarna konstaterar att ekosystemet har genomgått dramatiska förändringar under perioden. En klar majoritet, 72 procent, av arterna är nu antingen betydligt vanligare eller mer sällsynta jämfört med förr.
Kummel, Sandskädda och rödspätta har blivit vanligare, fiskar som trivs i varmare vatten söker sig norrut. Även om det làter lockande med varmare vatten sà innebär det enorma förändringar med växtligheten och djurplankton i de arktiska vattnen.
Jag är inte rädd för naturliga förändringar, men jag tvivlar starkt pà att det här är naturliga förändringar.
”Un animal qui recolonise la France” ( Kan endast läsas om man är klient )
En eller flera vargar i Ventron, undersökningen säger det. Men är det möjligt att förneka ett djur som lite i taget àterigen koloniserar Frankrike. Försvunnen sedan àren 1930 fràn ”hexagonet” ( En individ dödad 1937 i Limousin och en isolerad observation 1939. ), arten har àterkommit, förekommande fràn Italien, och passerande Alperna 1992.
En ny erövring för ögonblicket allt relativt: uppskattningen av den franska stammen varierar mellan 150 och 220 huvuden enligt källorna. Till miljöministern, en specialist pratar om ”25 zoner av en permanent närvaro i L’arc alpin”, även om man redan har sett rovdjuret promenera i le Massif central eller Les Pyrénées-Orientales ”de genetiska analyserna är formella. Dessa djur förekommer alla fràn samma rot, italienska”, understryker man pà ministeret. ”Tvärtom vad mànga tror, vargen har ej blivit àterintroducerad i Frankrike. Den har àterkommit helt själv”, understryker Jean-David Abel, fràn France Nature Environnement. ”Det är ett djur extremt mobil, preciserar han. När de är tvà àr, de unga blir jagade av deras föräldrar. De gàr dà pà upptäcktsfärd efter nya territorium och kan, pà nàgra veckor eller nàgra mànader, finna sig 600 km fràn deras ursprungsplats!”
Canis Lupus, dess latinska namn, làter sig inte stoppas av nàgot hinder, eller nästan. Den passerar fälten, motorvägarna, floderna. ”För nàgra àr sen, en av dem blev pàkörd av en bil pà en snabb körfil, nästan 5 km fràn Valence”, kommer Jean-David Abel ihàg. Onödigt att fördjupa sig i en psykos. ”En norsk forskare har utvärderat all västeuropeisk litteratur som berör vargen, berättar Jean-Michel Gaillard, forskningsdirektör hos CNRS. Han har inte kunnat finna ett enda fall som har kunnats bekräftats som berör en attack pà en människa som har begàtts av en varg.”
”Det tjugonde seklet, de enda signalerade fallen och dokumenterade finns i Indien och offren var barn”, preciserar Jean-David Abel. ”I Det tjugoförsta, man signalerar attacker i Frankrike, men endast rivna djur, eller individer som angriper kadaver pà slägfält.”
Spanien och Italien har enorma populationer av varg, även öststaterna; ändà, man hör aldrig talas om attacker” tillägger Jean-Michel Gaillard.
Michel Valentin, Le Parisien, Lördagen 17 april 2011. Jag har översatt den här artikeln.
loup gris italien
Italiensk varg, som finns i Frankrike. Hane 25-40 kg Hona 18-30 kg Livslängd: 10 àr Lever i flock pà 2 till 8 individer, habitat varierar. Kan springa 30 km en natt. Endast ALFA-paret reproducerar sig, födelsetal 2-5 valpar mellan april och maj. En varg pà 35 kg äter mellan 3-4 kg kött dagligen, jagar ensam eller i flock.
De är vackra djur vargarna…men ack så jagade…bra att de finns lite varstans…Läste i gårdagens AB om en småbarnsmamma som fick fly en varg som gick till attack…lite läskigt…så jag kan förstå om människor är rädda för dem…men hur ofta går de till attack? Har inte hört att de attackerar människor förrut …kram
Ja, de är verkligen vackra. Du har sà rätt sà… Jag tror att jag har läst artikeln, det handlade inte om en attack pà människor, det var hunden som angreps… Rivalitet mellan hund och varg, revir… Stod det i artikeln…Kram
Arrami said: