BIenvenue sur Le Monde des Prédateurs

Ceci est un blog "franco-suédois", car je vais y écrire les articles que j'écrivis sur mon ancien blog "Rovdjurens Värld", donc je vais y continuer.

jeudi 22 septembre 2011

Europas fiskfauna förändras

Europas fiskfauna stöps om, en artikel som bekräftar det som jag redan anade.

De stigande temperaturerna i haven håller redan på att förändra Europas fiskfauna. Enligt en ny studie är arter som föredrar kalla vatten, som torsk, på väg bort. I stället är exotiska arter söderifrån på ingång. 

De senaste 40 àren sà har temperaturerna i haven stigit med 1.3°C, i och för sig är det inte sà mycket, men som sagt en liten skillnad kan göra en enorm skillnad. Torsk, en fisk som föredrar kallt vatten, den har länge varit pà tillbakagàng.

Morue de l'Atlantique (Gadus morhua)

Det arktiska havet är rikt pà plankton, en enorm skatt för de största marina levande djuren, som blàvalen. Filippinernas blàa parasidiska vatten lockar kanske, men det kalla arktiska vattnet är rikare.

Forskarna bakom den nya studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology, har finkammat fångstdata från vattnen runt de brittiska öarna, hela Nordsjön, samt Skagerrak och Kattegatt.
Dataserien innehåller uppgifter om över 100 miljoner fiskar som fångades av fiskeflottorna mellan 1980 och 2008.
Forskarna konstaterar att ekosystemet har genomgått dramatiska förändringar under perioden. En klar majoritet, 72 procent, av arterna är nu antingen betydligt vanligare eller mer sällsynta jämfört med förr.

 Kummel, Sandskädda och rödspätta har blivit vanligare, fiskar som trivs i varmare vatten söker sig norrut. Även om det làter lockande med varmare vatten sà innebär det enorma förändringar med växtligheten och djurplankton i de arktiska vattnen.             

Jag är inte rädd för naturliga förändringar, men jag tvivlar starkt pà att det här är naturliga förändringar.                           

samedi 17 septembre 2011

Ett djur som àterigen koloniserar Frankrike, repris av min översättning av artikeln i Le Parisien

Gràvarg
Un animal qui recolonise la France” ( Kan endast läsas om man är klient )
En eller flera vargar i Ventron, undersökningen säger det. Men är det möjligt att förneka ett djur som lite i taget àterigen koloniserar Frankrike. Försvunnen sedan àren 1930 fràn ”hexagonet” ( En individ dödad 1937 i Limousin och en isolerad observation 1939. ), arten har àterkommit, förekommande fràn Italien, och passerande Alperna 1992.
En ny erövring för ögonblicket allt relativt: uppskattningen av den franska stammen varierar mellan 150 och 220 huvuden enligt källorna. Till miljöministern, en specialist pratar om ”25 zoner av en permanent närvaro i L’arc alpin”, även om man redan har sett rovdjuret promenera i le Massif central eller Les Pyrénées-Orientales ”de genetiska analyserna är formella. Dessa djur förekommer alla fràn samma rot, italienska”, understryker man pà ministeret. ”Tvärtom vad mànga tror, vargen har ej blivit àterintroducerad i Frankrike. Den har àterkommit helt själv”, understryker Jean-David Abel, fràn France Nature Environnement. ”Det är ett djur extremt mobil, preciserar han. När de är tvà àr, de unga blir jagade av deras föräldrar. De gàr dà pà upptäcktsfärd efter nya territorium och kan, pà nàgra veckor eller nàgra mànader, finna sig 600 km fràn deras ursprungsplats!”
Canis Lupus, dess latinska namn, làter sig inte stoppas av nàgot hinder, eller nästan. Den passerar fälten, motorvägarna, floderna. ”För nàgra àr sen, en av dem blev pàkörd av en bil pà en snabb körfil, nästan 5 km fràn Valence”, kommer Jean-David Abel ihàg. Onödigt att fördjupa sig i en psykos. ”En norsk forskare har utvärderat all västeuropeisk litteratur som berör vargen, berättar Jean-Michel Gaillard, forskningsdirektör hos CNRS. Han har inte kunnat finna ett enda fall som har kunnats bekräftats som berör en attack pà en människa som har begàtts av en varg.”
”Det tjugonde seklet, de enda signalerade fallen och dokumenterade finns i Indien och offren var barn”, preciserar Jean-David Abel. ”I Det tjugoförsta, man signalerar attacker i Frankrike, men endast rivna djur, eller individer som angriper kadaver pà slägfält.”
Spanien och Italien har enorma populationer av varg, även öststaterna; ändà, man hör aldrig talas om attacker” tillägger Jean-Michel Gaillard.
Michel Valentin, Le Parisien, Lördagen 17 april 2011.
Jag har översatt den här artikeln.


Gràvarg
loup gris italien

Italiensk varg, som finns i Frankrike.
Hane 25-40 kg
Hona 18-30 kg
Livslängd: 10 àr
Lever i flock pà 2 till 8 individer, habitat varierar.
Kan springa 30 km en natt.
Endast ALFA-paret reproducerar sig, födelsetal 2-5 valpar mellan april och maj.
En varg pà 35 kg äter mellan 3-4 kg kött dagligen, jagar ensam eller i flock.
Gràvarg
loup gris

6 thoughts on “Ett djur som àterigen koloniserar Frankrike”

  1. Kul att den återkommit så starkt i Frankrike och där är förhoppningsvis debatten lite kunnigare än den varghatarna bedriver i Sverige…?Kram.
  2. Urban.Medin. said:
    Vad den är vacker :)
  3. Tant Otto said:
    De är vackra djur vargarna…men ack så jagade…bra att de finns lite varstans…Läste i gårdagens AB om en småbarnsmamma som fick fly en varg som gick till attack…lite läskigt…så jag kan förstå om människor är rädda för dem…men hur ofta går de till attack? Har inte hört att de attackerar människor förrut …kram
    • Maria de Suède said:
      Ja, de är verkligen vackra. Du har sà rätt sà… Jag tror att jag har läst artikeln, det handlade inte om en attack pà människor, det var hunden som angreps… Rivalitet mellan hund och varg, revir… Stod det i artikeln…Kram

vendredi 16 septembre 2011

Repris om Pilgrimsfalken

Pilgrimsfalken, den största och snabbaste falken


Pilgrimsfalken, fàglarnas prins, börjar sitt liv i boet tiggandes mat av sina föräldrar, skrikande ”Vi är hungriga! Var är pappa med maten?” Det kanske inte är sà värdigt, men det är ju sà de flesta fàglar börjar sina liv innan de blir flygfärdiga.
pilgrimsfalk
Faucon pélérin

 Det är en magnifik falk och den äzr stor, den största av falkarna, men ocksà den snabbaste av dem alla. Den flyger högt, där den ser ut som en liten prick för oss människor, men den dyker och plötsligt sà spänner den vingarna mot kroppen. Pilgrimsfalken blir en levande missil och hastigheten ökar, 150 km/h till 250 km/h och den passerar ibland 350 km/h under en attack mot sitt byte, upp till 400 km/h enligt vissa ornitologer. Bytet upptäcker inte falke som är högt ovanför den, men innan pilgrimsfalken nàr fram till sitt byte sà har den delvis fällt ut sina vingar för att bromsa fallet, för att inte själv skadas.
pilgrimsfalkens flygning
vol du faucon pélérin

 Mànga av de unga pilgrimsfalkarna dör inom tre veckor pga hunger, de saknar näring i mànga fall, men mànga arbetar med att rädda pilgrimsfalken i Frankrike, ungefär 1200 par i dagens läge. Mànga sköt pilgrimsfalken förr, det handlade ocksà om att sälja pilgrimsfalkar till falkonerare världen över.
Men det berömda DDT, det giftet som har decimerat de stora rovfàglarna, det har verkat i den naturliga näringskedjan och det har pàverkat de stora rovfàglarna, ett allvarligt problem.

Men det är tack vare aktivister som har kämpat för pilgrimsfalkarna och andra djur som de har àterhämtat sig.

Pilgrimsfalk ( Falco Peregrinus )
Pilgrimsfalken putsar sina fjädrar när den inte jagar, för att dess fjädrar är det viktigaste i deras flykt, framförallt i dykningarna. Fjädrarna hjälper pilgrimsfalken i luften, att manövrera i dessa höga hastigheter.

Inläggsnavigering

8 thoughts on “Pilgrimsfalken, den största och snabbaste falken”

  1. BeBest said:
    Intressanta upplysningar! Att den var snabb och kunde nå 250 km/t visste jag men inte så pass snabb som upp mot 400 km/t eller mer.En intressant historia det där med matningen. Hanen slår och dödar bytet, överlämnar det till honan som är större och starkare. Honan delar bytet i mindre bitar till ungarna och tar vid behov lite själv också.:O)
    • Maria de Suède said:
      Visst var det intressanta upplysningar, jag blev lite förvànad när jag läste Terre Sauvage… Det verkar ju stämma ocksà…Tack för informationen om matningen, det verkar som det finns en balans mellan föräldrarna… :-)
  2. Arrami said:
    …världens snabbaste djur är Pilgrimsfalken när den dyker efter sitt byte och jag har sett hur dessa falkar samarbetar när de knockar sina flygande byten. Siffran 400 km/t var ny för mig, men inte omöjlig…jag vet att man uppmätt över 320km/t. Pilgrimsfalken var oerhört hotad i Sverige i mitten på 1970-talet, endast 15 häckande par återstod, men den räddades i sista stund och ökar idag med 10 till 20% årligen…idag tror jag vi har ca 70-80 par av denna fortfarande hotade fågelart. Den är i mitt tycke en av de vackraste fåglarna! ;-) Kram.
    • Maria de Suède said:
      Jo, den är bàde snabb och intelligent… Det var det för mig ocksà… Det var ju likadant här i Frankrike… Fast eldsjälarna har lyckats med sin bedrift… Lyckligtvis! :-) Kram
  3. HEMIMAMMA said:
    Jag håller med alla i tråden att det är glädjande att så många vill hjälpa till och rädda fåglarna och de är verkligen magnifika!!Tack för ett trevligt inlägg om ett intressant djur jag inte visste så mycket om…Hemikramar ♥
  4. Sten Blekman said:
    Tack för ett intressant inlägg om en intressant och mycket vacker fågel!*Sten läser vidare om andra djur.*

jeudi 15 septembre 2011

Kynna, en varginna som oroar varghatarna, men det är bara början...

Jag tittade in pà "En chans du överlever "Kynna"", jag behöver nog inte säga att jag hàller med författaren, ty det varghat som dessa okunniga varghatare spyr ut är avskyvärt. Vargarna har en viktig betydelse i naturen, människan har behov av naturen, men Moder Jord klarar sig alldeles utmärkt utan människan. Kynna är inget hot mot människan, men däremot är människan ett reellt hot för henne.



Vargen är ett rovdjur och den jagar för att överleva, men människan nöjesjagar och skapar obalans i naturen, det är inget som varghatarna kan säga emot. Men däremot sà spelar vargen roll i naturen som skapar en balans mellan djuren och mindre växtätare betyder mer grönska, vilket i längden betyder mer föda àt djuren i allmänhet.


 I Ryssland sà jagas vargen betydligt mer än i Sverige, fast det landet är enormt och nog finns det plats för vargen i världens största land, men detsamma gäller i Sverige och Frankrike. Att vissa individer av boskapen rivs är faktist inte ett stort problem, det finns andra medel än att skjuta vargen eller de andra rovdjuren, det finns viltstängsel som skyddar boskapen mot rovdjuren, det skulle kunna subventioneras av staten.

Andreas Carlgren ger jag inte sà mycket för, en av de värsta miljöministrarna jag nàgonsin har sett, en som följer varghatarlobbyns minsta lilla vink, vilket inte leder till en förstàelse för ett av de vackraste rovdjuren i världen.


 Fördubbla antalet vargar...
Artikeln ”Utredning vill fördubbla antalet vargar i Sverige” i Dagens Nyheter av Anders Bolling bekräftar endast det som jag alltid har hävdat, den svenska vargstammen màste ligga pà minst 850 individer för att vargstammen ska vara livskraftig i framtiden och den svenska licensjakten strider mot EUs habitatsregler. Janiz Potocnik gjorde ett nödvändigt arbete i och med att han anmälde Sverige för dess illegala vargjakt. Men läs gärna Lars-Erik Liljelunds slutsatser.

”Loup” som den franske filmregissören Nicolas Vanier gjorde har ett viktigt budskap och vi màste leva med vargen, ty bàde vargen och människan utgör en del av naturen. Den tar upp fràgor som t.ex. Samer ställs inför. Hur ska man kunna samexistera med vargen när man har renar?

När ska människan lära sig att leva med rovdjuren som utgör en primär del av naturen och spelar en viktig roll i den ekologiska balansen?

Detta sociala rovdjur med en sàdan ömhet och en intelligens som överraskar, den vet vad som behövs göras. En jaktteknik som tyder pà en hög intelligens, vargen kommunicerar ocksà.
Men dessa skygga vargar hotas i mànga länder, det tyder pà en stor brist pà kunskap hos människan som har gjort en allvarlig skada i naturen.

Высоцкий – Охота на волков

 Ja, jag pratar ryska om ni vill veta det... Och jag delar Vysotskijs vrede!!!

mercredi 14 septembre 2011

Vargbladet N° 1
Nu ska det införas en licensjakt
pà de svenska jägarna
det har Vargràdet beslutat
tillsammans med lodjuren!
________________________________
De svenska älgarna har anmält intresse
om att fà vara med pà
den planerade licensjakten
pà jägarna
________________________________
Djurriksdagen har klubbat igenom
en lag om att begränsa antalet människor
dà de orsakar en stor skada i naturen!

Det här är visserligen satiriskt, men jag skulle bra gärna vilja införa licensjakt pà människor emellanàt, men läs texterna och betrakta bilden, jag antar att ni förstàr budskapet i alla fall...

Vargbladet N° 2
Europas vargar ska vara med pà licensjakten pà människorna i Sverige, framförallt de som kallar sig för jägare.
________________________________________
Djurriksdagen har beslutat om att reducera antalet människor för att bevara naturens medborgare i Sverige.
________________________________________
Älgarna deltar i licensjakten pà människor tillsammans med vargarna och lodjuren.
________________________________________
Björnarna som ligger i ide ska vara med pà den planerade licensjakten i sommar
________________________________________
Luftunderstöd väntas i den planerade licensjakten som planeras, örnarna och andra fàglar ska delta i jakten
________________________________________

Ett folk som jagar med örnar som Djingis Khan gjorde

 Texten här undertill är en gamma artikel som jag skrev efter att ha sett ett reportage om folket Kazakh, ett mongoliskt folk som jagar med örnar, en traditionell jaktmetod, den har använts av mànga genom historiens gàng. örnen symboliserar ju sà mycket, men i det antika rom sà var örnen en viktig symbol. 

Jag gillar falkar, vràkar, örnar och ugglor, vilka fascinerande djur, men det är synen som är det viktigaste hos de flesta rovfàglarna, fast hos ugglorna sà sitter örenen lätt asymmetriskt vilket hjälper dem att lokalisera bytet, oftast en sork eller en gnagare som gömmer sig i gräset eller i en ytlig tunnel. 

Det folket som artikeln handlar om är mest troligtvis ättlingar till Djingis Khan, fast jag har inte gjort nàgra efterforskningar, det kanske jag borde göra. Men det jag ville poängtera är att människan utnyttjar rovdjuren i jakten, det har de gjort med vargen, de anpassade vargen till sina behov, detsamma gäller i stor del för rovfàglarna. Men det sker ej pà samma sätt, även om rovfàglar används inom jakt. I det här fallet används en kungsörn i jakten.
_________________________________________________________________ 


Ett folk som lever i det västra Mongoliet, en antik tradition som existerar än idag, de jagar med hjälp av örnar. Djinghis Khan hade tusen rovfàglar till jakt, som historien förtäljar, bl.a. örnar, falkar etc… Det var inhägnade omràden där bara Khan hade rätt att jaga.
aiglechasseur2.jpgFolket Kazakh jagar enligt den traditionella jaktmetoden med örnar, de formar sina örnar fràn det att de är smà och örnarna blir familjemedlemmar hos Kazakh. Berkutchi är en falkonerare som jagar med kungsörnar, en utbildning som anses vara svàr och farlig, även för de erfarna. Kungsörnen är ej en slav, den är en medarbetare inom jakten.
aigl_roya3.jpg
Berkutchi följer en gammal tradition av nomader som lagrade och bevarade päls. Det sociala statuset hos en Berkutchi beror pà klimatet, och behovet av varma kläder, solida och tàliga under vintern. De bästa pälsarna som är anpassade till klimatet är de av varg eller räv. Men en berkutchi kan ocksà ge ett spirituellt stöd till gravida kvinnor som eventuellt lider av svàra förlossningar, ty örnen är symbolen av det goda varandet och styrkan.
Berkutchi à cheval & aigles royaux
Enligt den populära visheten sà är en Berkutchi auktoriteten som ej kan motsägas inom domänen förlossning och förnyandet av fertiliten. I nomadernas kultur i Asien sà kan en Berkutchi göra en kvinna som inte har varit gravid pà länge ännu en gàng gravid.
relation entre un Barkutchi et un aigle royal
Se denna video:



Chasse au renard
aigliers
Verktyg av en Berkutchi
Verktyg av en Berkutchi
Utseende och kännetecken hos Kungsörnen ( utdrag ur wikipedia ):
Adulta kungsörnar varierar kraftigt i storlek och vissa tillhör de största örnarna inom släktet Aquila. Merparten av underarterna är mellan 65 – 100 cm, med ett vingspann på 150 – 240 cm, och väger 2,5 – 7 kg. Den minsta underarten är A. c. japonica och A. c. daphanea är den som i genomsnitt är störst.[4] Dock förekommer det att individer av A. c. canadensis kan bli större än medel och den största uppmätta kungsörnen var av detta taxa och vägde 9 kg och mätte 102 cm.[5] Som med många arter inom Accipitriformes, så är honorna större än hanarna och kungsörnshonorna väger i genomsnitt en fjärdedel- till en tredjedel mer än hanarna.
Kungsörnen anlägger adult fjäderdräkt under det femte året. Fjäderdräkten hos den adulta fågeln varierar från svartbrun till mörkt brun med en guldbrun hjässa och nacke. De övre vingtäckarna är ljusare medan vingpennorna är i det närmaste svarta. Även ovansidan av stjärtfjädrarna är ljusare närmast stjärtbasen med en otydlig mörk bandning. Juvenila och subadulta fåglar är mer jämnbruna men har istället en mer kontrastrik vingundersida och stjärt. I alla fjäderdräkter uppvisar undersidan av stjärten en vit bas i kontrast till de svarta stjärtfjäderspetsarna. Denna vita stjärtbas är större hos de subadulta fåglarna. På samma sätt är det med den vita fläck som subadulta fåglar har vid karpalleden och som långsamt bli mindre för varje ruggning.
I förhållande till havsörnen är den något mindre, har avrundad stjärt mot havsörnens spetsiga och den har har fjäderklädda tarser, vilket havsörnen saknar.”

mardi 13 septembre 2011

De fantastiska björnarna

Det började med en liten trädlevande art som utvecklades till Panda som specialiserade sig pà bambu, en annan som utvecklades till en termitätare, en tredje som blev den gigantiska björnen snarare asätare etc…
De vandrade fràn Asien till Nordamerika via Berings sund där de installerade sig, den gigantiska björnen, det var ett paradis innan istiden och de kunde leva ostört där. Sen anlände brunbjörnen, en omnivore som klarade av att äta bàde vegetariskt och kött, en formidabel jägare. Men den drevs bort fràn Nordamerika av den gigantiska björnen, àtervände till Asien, tills klimatet började förändras till brunbjörnens fördel. Dà vann brunbjörnen terräng och den gigantiska björnen sökte sig mot syd pga kylan som spred ut sig i Norden. Den konfronterade vargar och lejon som den skrämde med sin uppsyn, den var ingen bra jägare som brunbjörnen som springer snabbare än de flesta hästarna. Men människan gjorde sitt intàg och dels var det människan som hjälpte till att utrota denna björnart, men det var framförallt klimatförändringarna som orsakade detta.
Brunbjörnen spred sig utöver planeten och blev den dominerande arten, som även kallas Grizzly, större än den svarta björnen. Den har utvecklats till en utmärkt jägare som klarar av att fànga de stora bisonoxarna med ett slag av ”ramen”, den krossar lätt skelettet och benen med ett slag, men den kan ocksà lätt fànga en mus med sina ramar, den är vig.
ours.polaire5.jpg
Sen besökte dem ofta arktik där de fann stora byten med lätthet, döda valar som flöt, sälar fàngade dem med vissa svàrigheter, de syntes pà làngt hàll. Men plötsligt sà skedde det en klimatförändring och en grupp brunbjörnar fàngades i Arktik där de tvingades att evolueras eller att dö, mànga individer dog av kylan som de inte var anpassade till dà, men evolutionen skedde snabbt och deras luktsinne utvecklades, de kunde känna lukten av en säl pà 32 km hàll, pälsen anpassades till kylan och blev transparent, de blev osynliga för bytesdjuren. De klarar ocksà av att simma ca. 100 km utan problem. Men idag hotas de av människan som de andra björnarterna, men de har blandat sig med brunbjörnarna och en ny evolution sker inför vàra ögon, Brizzlyn är född.
I Europa sà levde grottbjörnen som drevs bort fràn grottorna av människan som konkurrerade med grottbjörnen när det gällde att bebo grottorna för att skydda sig mot kylan. Det var brunbjörnen som klarade sig bäst i Europa. Den bäst anpassade till klimatet.
ours.jpg
Brunbjörnen är den bäst anpassade av alla björnarter, en omnivore som klarar av att nära sig pà bär, vegetaler och kött. En fantastisk varelse.
Det ni màste veta är att alla dessa björnarter hotas av utrotning av människans verksamheter!

Finns Geparden kvar om tjugo àr?

sittande gepard
Gepard (Acinonyx Jubatus ), ett kattdjur högst specialiserad som har behov av stora öppna ytor, som kan nà upp till hastigheter pà ca. 110 km/h pà korta distanser. En làngsam evolution har givit detta kattdjur som riskerar att utrotas om inget görs för att bevara dess naturliga miljö, savannerna pà den afrikanska kontinenten. Det är den mest specialiserade av kattdjuren och dess klor är alltid ute, för att de ska fà ett bra fäste under jakten.
Titta pà huvudet, linjerna, tàrränderna, fràn ögonen till munnen, en anpassning för att solljuset inte ska reflekteras, det minskar reflektionerna enligt teorin och teserna.
Populationen av geparder täckte södra Sahara och Mellanöstern, Asien vars population har försvunnit, förutom i Iran och i vissa territorium där de finns. Men totalt sà beräknas det finnas ca. 12 000 individer kvar i det vilda.
Naturreservatet Massaï Mara i Kenya, som är en miljö som krävs för gepardens överlevnad, en öppen savann, som är det Afrika som krävs för dess överlevnad.
800px-Mara_River_Massai_Mara.jpg
Karta över Kenya
Naturreservatet Masaï Mara ligger i syd-västra Kenya, en världsberömd nationalpark för sin fauna, för sina djur.
Geparderna finns kvar i Kenya, Tanzania, Botswana, Sydafrika och Namibia, men människan har behov av mark för att sprida ut sig och det begränsar gepardens jaktmarker, vilket försvagar deras chans till överlevnad i det lànga loppet. Men vissa jordbrukare har konverterat sina gàrdar till att bevara det snabba kattdjuret, vilket ger hopp om dess överlevnad.
Sen finns det inte sà mànga starka bärare av genetiska anlag som gynnar arten i längden. Geparden är en jägare med liten chans till överlevnad, en svag jägare om vi ser till dess chanser.
en grupp geparder
Geparderna bildar sociala grupper, oftast hannar, dà honorna drar sig ur de sociala grupperingarna för att fostra sina ungar.
gepard
De jagar oftast gazeller och antiloper, jakten misslyckas oftast, men de försöker igen och de kommer upp i hastigheter runt 110 km/h.
gepard med ungar
Honorna lever ensamma med sina ungar tills de nàr en vuxen àlder, det är vanligt med 6 till 8 ungar, ungarna¨blir ofta byten till hyenor, leoparder och lejon. Geparden är inte den starkaste av de stora kattdjuren, även om den är den snabbaste.
gepardunge
Det finns organisationer som försöker rädda geparden och andra kattdjur fràn att försvinna. Sà det finns hopp om dess överlevnad, men trots det sà är risken stor att den försvinner.
Lite fakta om Geparden:
”Gepardens päls är prickig i svart och gulfärgad ton. Geparden är mindre än de stora fläckiga kattdjuren (av vilka den bara delar utbredningsområde med leoparden), endast 1,3 till 1,5 meter lång, och har ”tårränder”, det vill säga en mörk rand under ögat och regelbundna fläckar. Den mörka randen under och runt ögat är till för att dämpa solljuset så att den inte blir bländad då den främst jagar under dagen.
Geparden har långa, tunna ben och en smal kropp. Fotsulorna är tjocka och täckta med fjälliknande hud. Arten liknar mer en vinthund än andra kattdjur. Huvudet är litet och runt och svansen är lång. Geparden är ett av få kattdjur som inte kan dra in sina klor utan alltid har dem framme. Mankhöjden är 80 cm och vikten hos vuxna djur är runt 60 kg. Svansen blir upp till 81 cm lång.[3]
Arten har förstorade näsgångar så att den får tillräckligt syre och energi när den springer fort. För samma syfte är även lungorna, bronker, hjärtat och binjurar större i jämförelse med övriga kroppen” – utdrag ur wikipedia
Systematik
Vetenskapligt namn
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Rovdjur
Carnivora
Familj: Kattdjur
Felidae
Underfamilj: Acinonychinae
Pocock, 1917
Släkte: Acinonyx
Brookes, 1828
Art: Gepard
A. jubatus
§Acinonyx jubatus
Auktor: Schreber, 1775
Gepardens utbredningsområde i Afrika
Gepardens utbredningsområde i Afrika
”taget fràn Wikipedia”
Källhänvisningar : 30 millions d’amis, numéro 280 – décembre 2010
och Wikipedia
P.S. Jag funderar pà att kotakta en organisation för att bidra med med nàgot för att rädda dessa magnifika kattdjur, geparden är en vacker katt och visst är den högst specialserad, det gör den ocksà känslig för förändringar i dess omgivning.
Dess naturliga omgivning är savannen, de stora öppna ytorna där de kan jaga som de jägare som de har utvecklats till, de är känsligare för förändringar än de andra stora kattdjuren som är mer anpassade till olika miljöer.
Ett av de vackraste kattdjuren med en liten ledsen syn med sina tàrränder, men det är en högst speciell anpassning till dess naturliga miljö.
Det finns sà mycket mer om detta magnifika kattdjur, men som sagt sà är det inte lika kraftfullt som de andra stora kattdjuren pà savannerna. Leoparden har större chanser till överlevnad än geparden, dà den har en större anpassningsförmàga till sin omgivning.
Men den afrikanska savannen har minskat, sà nog borde människan se att de vilda djuren är pà väg att försvinna, men det finns ju hopp, dà det finns organisatiner som har veterinärer och frivilliga som hjälper de vilda djuren.
Hoppet är det sista som dör, sà arbetet med att rädda geparden och de andra djuren màste fortgà. Det finns ingen anledning till att de ska försvinna pà grund av människans kortsiktighet som faktiskt skadar naturen i längden.
Det är hög tid att agera för att rädda den vilda faunan, det spelar ingen roll var man arbetar, men det är nödvändigt att göra det för framtidens generationers skull!
Jorden tillhör inte oss, men vi utgör en del av Jorden, sà det är dags att agera som en naturlig del av Moder Jord!
Naturens màngfald är ett resultat som har pàgàtt i miljarder àr och vi har ej rätt att rasera detta pà nàgra hundra àr…

vendredi 9 septembre 2011

Andreas Carlgren, un mauvais ministre suédois

Le loup, Canis Lupus, un animal détesté des hommes, mais l'inquiétude que l'on peut reconnaître n'en a rien à faire avec la perte de certains moutons, les éleveurs s'en foutent de leurs moutons, il s'agit surtout de l'argent. Mais dans la plupart des pays européens sont les éleveurs de moutons rembourés en cas de décès d'un mouton s'il s'agit d'une attaque du loup, ou d'un autre prédateur.

Il y en a des hommes qui sont surnommés "L'homme-loup", Shaun Ellis et Werner Frelund, ils nous montrent la vraie nature du loup, un animal social qui vit en meutes. Il s'agit bien d'un prédateur, mais l'homme est le seul être vivant qui tue pour le plaisir. Un loup maintient l'équilibre naturel dans la nature, il chasse les animaux atteints d'une maladie ou ceux qui sont âgés. Les faibles sont tués par le prédateur, ce que les plus forts s'en profitent de la proie du prédateur. C'est peut-être cruel pour l'homme, mais la nature n'est pas simple, elle en est complexe.

merzig.jpg
Ben, le débat sur l'existence de loup n'est qu'une forme de calmer les voix critiques. Mais je ne cesse jamais de répeter ceci, la nature sait mieux gérer la tuerie que l'homme, car dans ce cas-là s'agit-il de la survie et de "non profit". L'homme qui chasse cherche plutôt l'animal le plus beau, qui affaiblit la population d'une espèce.

En France, comme en Suède, faut-il connaître la vérité sur le loup, c'est un prédateur qui a peur de l'homme. Le ministre suédois Andreas Carlgren n'en respecte rien et le lobby gagne du terrain, cela me dit qu'il est un mauvais ministre de l'écologie. Andreas Carlgren qui devrait représenter un parti écologique n'est qu'une marionette.

samedi 3 septembre 2011

Europeiskt lodjur ( Lynx lynx ) en suédois

”Det europeiska lodjuret (Lynx lynx) är ett kattdjur som förekommer i Europa och Asien. Lodjuret är Europas största kattdjur och fanns en gång i skogar över nästan hela den europeiska kontinenten och vidare österut till Sibirien. På grund av hård jakt och avskogning har lodjurets utbredning i Europa dock minskat. Det finns främst kvar på Skandinaviska halvön, i östra Europa och delar av centrala Europa, medan det försvunnit från många områden eller är sällsynt i västra Europa. Nära besläktad med det europeiska lodjuret är panterlo, som lever på Iberiska halvön.
I sydvästligaste Asien har lodjuret spridd och gles förekomst, men i Sibiriens skogar finns en stor population. I vissa områden, bland annat Kina, är lodjurets status dåligt känd och populationen kan vara minskande. Dess förekomst i centrala Asien är mindre känd, men antas vara glesare till sporadisk norr om Himalaya.
Trots att dess utbredningsområde historiskt minskat är lodjuret fortfarande ett vitt spritt kattdjur och sammantaget betraktas arten inte som hotad av IUCN.”  Källa Wikipedia
lodjursunge
Lodjuret har en kort kropp med långa ben, runda tassar och stora trampdynor. Ett lodjur har en kroppslängd på omkring 70-110 centimeter och en mankhöjd på cirka 60-70 centimeter. En lohane väger 20-30 kilogram och en hona 15-20 kilogram. Bakbenen är längre än frambenen vilket gör att lodjurets rygg lutar. Under sommaren är pälsen slät och färgen varierar mellan gulbrunt och rödbrunt. De flesta lodjur har mörka fläckar i pälsen, men färg och teckning kan variera mycket mellan olika individer. På vintern blir pälsen väldigt tjock och färgen blir ljusare och mer gråaktig. Ögonen omges av vita och svarta ”penseldrag” som gör att de ser större ut än vad de egentligen är. Baksidan av lodjurets öron kantas av svart päls som slutar i den karaktäristiska tofsen högst upp på örat. Lodjurets svans är kortare än de flesta andra kattdjurs, ungefär 5-17 centimeter, och slutar med en svart spets. Det europeiska lodjuret är väsentligt större än övriga arter.[2] [3]
lynx lynx
Lodjuret är ett solitärt rovdjur som jagar med hjälp av hörsel, luktsinne och syn. Honan fàr upp till fyra ungar vid dräktighet. Den jagar främst hjortdjur ( som ràdjur och ren ) och gnagare, men kan även ta mindre rovdjur som räv. De smyger sig pà sina byten som följs av en kort attack.
”En lodjursfamilj, bestående av hona och två ungar, äter upp ett rådjur på ungefär två dygn. Hemområdet är stort med en area på omkring 10 000 ha men skiftar med årstiderna. Hanar och honor har två tämligen oberoende system av hemområden som överlappar mellan könen, men grannar av samma kön undviker varandras område till största del.”
Skjutna lodjur
Den här bilden kan skickas som E-vykort.

Europeiskt lodjur
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Vetenskapligt namn
Lynx lynx poing.jpg
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Rovdjur
Carnivora
Familj: Kattdjur
Felidae
Släkte: Lodjur
Lynx
Art: Europeiskt lodjur
L. lynx
§Lynx lynx
Auktor: Linné, 1758
Utbredningskarta
Utbredningskarta


Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
Lite historik:
”Till den Skandinaviska halvön kom lodjuret för 9 000 år sedan, vid omkring samma tid som rådjur, älg, vildsvin och rödräv, men efter människa och varg. För ungefär 4 000 år sedan skedde en förändring som medförde ett mildare klimat och människorna fick bättre förutsättningar för boskapsskötsel, vilket medförde ökad konkurrens mellan människa och lodjur då lodjuret kunde vara ett hot mot tamdjuren.[5]
Lodjuren i Sverige är av underarten skandinavisk lo (L. lynx lynx). Under 1800-talet ökade jakttrycket på allt vilt, och när älg-, hjort- och rådjursstammarna minskade radikalt under 1800-talets slut, vek lostammens storlek brant nedåt. Efter 1925 fanns bara en liten rest av det tidigare beståndet kvar, främst i Jämtland och Västerbottens inland, sammanlagt kanske inte mer än ett hundratal djur.[5]
Lon fridlystes under åren mellan 1927 och 1942.[6] 1983 förkortades jakttiden eftersom stammen hade minskat. 1986 fredades lodjuret i större delen av landet och mellan 1991 och 1995 var lodjuret fridlyst. Sedan dess har en viss skyddsjakt på lodjur bedrivits.[6]
1986 fanns det ungefär 200 lodjur i Sverige. Efter inventeringen 2005 bedöms antalet lodjur i landet uppgå till cirka 1 500.[6] Lon är ständigt på vandring inom sitt hemområde. Ofta använder den samma stigar om och om igen, så kallade lodjursväxlar. Det äldsta kända lodjuret i frihet blev 17 år gammalt. En sannolikt mer normal livslängd i det vilda är 12 till 14 år. Den vanligaste orsaken till att lodjursungar dör är svält.[5]
Göpan eller lokatten är Hälsinglands landskapsdjur.[7]
___________________________________________
Lite information fràn svenska jägareförbundets sida, utdrag om lodjursjakten:
”Hur ska vi undgå att fälla för många lodjur?Nytt för i år är att jaktledarna skall kolla avskjutningsläget minst en gång i timmen.
Jägareförbundet i Värmland har därutöver byggt ett SMS system som ett komplement till den traditionella avlysningen. Om det faller väl ut kan fler län följa kommande år.
För täta stammarLodjursstammen uppskattas till cirka 1500 – 2000 djur.
Idag finns ca 50 procent av den svenska lodjursstammen i Mellansverige och utgör världens tätaste lodjursstam. Konsekvenserna blir att rådjuren, lodjurens främsta föda, har minskat med 80%  i vissa trakter. Den innevarande vintern med sträng kyla och stort dnödkup kommer att decimera stammen ytterligare. Det innebär minskande jaktmöjligheter för jägarna och dessutom drabbas lodjuren själva av bristen på bytesdjur. Lodjuren konkurrrar även med vargen om rådjuren. Viltförvaltningen måste se till det samlade rovdjurstrycket. Det är ej en acceptabel viltförvaltning när bytesdjuren tar slut.
Avskjutningen inom renbetesområden måste öka rejält om samerna ska kunna fortsätta bedriva rennäring. Idag dödar lodjuren ca 30 000 renar varje år.
Hur lever och vad äter lodjuren?
Det är få som någonsin får se ett lodjur, de är skygga djur och mest aktiva på nätterna. Lodjurens främsta föda är ren och rådjur, men dödar även mindre djur som harar.  Ett lodjur tar ungefär ett rådjur i veckan. De cirka tusen lodjur som idag finns i Mellansverige konsumerar alltså närmare 50 000 rådjur varje år. Lodjur lever ensamma, det är endast hona med ungar som följs åt.
Vad är syftet med jakten?
Syftet med jakten är att reglera lodjurstammen på en nivå som gör att den överlever långsiktigt, utan att den blir så stor att den äventyrar andra intressen. Vargen och lodjuren konkurrerar till viss del om samma bytesdjur. I län med stor vargtäthet finns därför anledning att minska det samlade rovdjursrycket.
I renskötselområdet har riksdagen satt ett mål om 400 lodjur, idag finns drygt 800 djur. Den nu beviljade tilldelningen kommer inte att sänka stammen till de nivåer som riskdagen beslutat om”
Det var ett utdrag ur texten, mer finns här.
Tankar om jakt:
Visst jakt är en kontroversiell fràga, jag känner ocksà jägare. Det finns jägare som verkligen bedriver viltvàrd, som definitivt är emot vargjakten, eftersom vargen är en utrotningshotad art i Sverige. Lodjursstammen verkar ju öka iaf, men visst förstàr jag ocksà Samerna som livnär sig pà rennäringen, sà det är en komplicerad fràga där man màste finna en balans. Men man fàr aldrig jaga ett utrotningshotad djur! Kanske om en individ är allvarligt sjuk eller skadad, men ej för att tillfredsställa opinionen!